Att vara på väg

Heeeeej!
Ibland känner jag för att ha en träningsblogg.
Typ nu.
Har idag kört ett spinningpass 75 min.
Mycket bra, fast såå jobbigt! Min kropp är så himla TUNG idag!
Instruktören var himla snygg, rolig och peppande + att han hade tights som passade väldigt bra på hans ben :D

Tänk er Aragorn i tights... Eller nej gör INTE det! För mkt för att kunna hantera...

Har Jonas Coltings ord ekande i huvudet ganska många av mina vakna timmar, vilket känns trevligt för omväxlings skull! Jag hoppar inte direkt upp ur sängen med joggingskorna på. på morgonen. Snarare tänker jag "men vad faaaaaen" (i äkta Johan Falk-stil) och undrar vad det är för fel i huvudet på mig.
Men då kommer lilla Jonas fram och säger att vi människor är gjorda för att kämpa, streta och vi mår som bäst när vi åstadkommer någonting som vi inte trodde vi skulle kunna göra - eller som vi fick kämpa oss till!
Och så tänker jag att det här är en present till min kropp, för den gillar ju att röra på sig, andas, känna hjärtat slå och musklerna jobba!

Köpte ett par spinningskor igår, kanske inte borde spendera så mkt nu innan jag ska åka men jag borde köpt ett par för lääänge sen! Och när jag kommer hem finns de ju kvar :)

Imorgon är det fredag och då ska jag bannemej till simhallen igen! Att få crawla loss igen, det är det enda jag tänker på (förutom Jonas Colting och män i tights i allmänhet)!

Ps. Vet inte vad som hände mellan att jag skrev titeln och inlägget. Hade ju iaf ingenting med varandra att göra... Whatevah!