Kick, kick, kick

Var på en inspirationskväll i torsdags med Länsförsäkringar, i eminent sällskap av Cam! Inga mindre än Jonas Colting och Anneli Pompe var där och delade med sig av sina tankar och erfarenheter!

Inte en nyhet att Colting är en stor förebild, det är omöjligt att inte inspireras av honom och hans tankar kring livsstil, hälsa, "vanligt", hur vi krånglar till det enkla, och "de snabba kickarnas tidevarv".

Känner att jag skulle behöva en daglig dos av Colting (förutom pannkakorna som jag faktiskt intar på daglig basis) och har beställt hem "Jag vill ju bara se bra ut naken: Kokboken" och "Den nakna hälsan".

Det är så lätt att tappa bort sig.
När jag blir för stressad och tömd på energi blir jag extremt självcentrerad. Dock inte på ett bra sätt utan tankarna mal 24/7 kring hur dålig, misslyckad, ful, tråkig och otränad/fet jag är.
Och när jag hamnar i det mentala tillståndet blir nästa steg att återgå till dåliga levnadsvanor likt de jag haft tidigare när jag varit i detta tillstånd. Inte lika katastrofala, men tillräckligt för att dra ner mig djupare i min ego-misär.
Spiralen snurrar på... De dåliga ursäkternas SM blir till VM och martyrskapet vet inga gränser!
Sen lyckas man på något sätt bryta spiralen, oftast för att man inser att man hamnar i den igen...

Jag har styrketränat på gym, hårt, i ungefär 2 1/2 år. Nu helt plötsligt ska alla vara där och springa och var och varannan ska tävla i fitness. Kallar det hälsa. Visar upp magrutor på instagram och skriver #rawfood .
Medvetenhet är bra, absolut! Och det är jättekul att fler hittat kärleken i styrketräning, och äter bra etc.
Men fitness är inte lika med hälsa. Magrutor är inte lika med lycka. Deff är inte samma sak som att älska sin kropp.

För att citera Colting så är inte hälsa en DESTINATION, det är en RESA!
Och vi ska hitta rutiner som funkar - inte i 100 dagar utan i 1 000, 10 000 dagar! För att vår kropp ska må bra inuti. Våra organ ska funka. För att vi ska kunna leva långa liv utan smärta i rygg, knän och leder.

Vi är perfekta, precis som vi skapades. Du är perfekt, jag är perfekt.
Vi är resultatet av måååånga års evolution och anpassning till att leva och överleva på jorden. 

Vi är gjorda för att röra oss, långt, länge. För att äta, fett, proteiner och kolhydrater. För att varva upp, och varva ner.

Min dröm är att jag i Australien ska hamna på en gård, ute i buschen där Internet inte funkar. Inte finns. Där dagen är en arbetsdag i naturen, med människor och djur. Där man somnar av utmattning på en tunn madrass i ett tält. Dit längtar jag, för det här samhället gör mig GALEN lite för ofta för tillfället. På lite för många sätt.

Sen kanske det inte alls är som jag tänkt mig, men då vet jag det iaf!