Majoritet eller minoritet

När jag började på mitt nya jobb så kände jag mig som ett freak.
Jag gör ofta det, utan anledning många gånger.

Men med en livsstil som innebär att jag tränar innan jobbet, går upp klockan 5, äter mer sallad än pasta osv...
Det provocerar vissa, och andra tycker att man är "besatt" och "överdriven".

Så jag brukar inte prata så mycket om det, smyga med mitt BCAA på förmiddagarna, mörka vad jag gör efter jobbet...
Delvis för att jag inte är intresserad av att höra "åååh vad du är duktig", "hur orkar du?!" och "men för fan släpp loss och lev lite".
Kanske är precis just det jag gör? 
Bara att jag inte gör det som "gemene man". Fast bland mina vänner och bekanta så är det ju snarare normen än undantaget..

Men förra veckan började två nya grabbar på kontoret, som båda tränar väldigt mycket! Plötsligt finns det 3 smartshakes på kontoret, vi är fler med regelbundna måltider (med mellanmål). Vi pratar träning på lunchen och det diskuteras vad jag tränat innan jobbet. SÅ NICE :D

En riktig aha-upplevelse inträffade också igår när en kollega (icke-tränande) frågade mig hur jag orkade träna innan jobbet, missa 1 1/2 timmes sömn för att plåga mig på gymmet.
Jag försökte förklara "alltså träning är mitt intresse, jag gör det för att jag mår bra av det inte för att plåga mig själv".
varav han säger "okej, så träning för dig är som fotboll och en öl o soffan för mig?"
"Ja"
"Ja då tycker jag fan inte att du är ett dugg duktig när du går och tränar!"
Behöver ju egentligen inte vara svårare än så!

Jag har ingenting med texten att göra och är framgooglad genom "Fotboll i soffan"

Men fy vad jag blir trött när folk ska "duktiga" en för att man tränar..
Orden duktig och nyttig, KLÖÖÖK!
Filåt alla som säger detta till mig regelbundet, jag gillar er ändå såklart <3