Fars dag

"En högtid då barn firar sina fäder".

http://thegreentelephone.blogspot.se/

Jag tänker mycket på min pappa. Kanske mer just nu än jag brukar göra.
Kanske för att jag vet att hans pappa (min farfar) dog när han var i tjugoårsåldern.
För att min f.d. kollega som dödades för två veckor sedan var i pappas ålder med barn i min ålder.
För att min ingifta farbror, som var som min pappas bror, precis begravts.
För att jag precis flyttat därifrån.
För att jag alltid varit "pappas flicka".
För att Magnus Uggla gjorde Jag och min far i Så Mycket Bättre förra veckan.
Eller för att han är min pappa, kort sagt!

Idag har jag och min pappa en väldigt bra relation. Jag kan inte ens kan tänka på vad som skulle hända om han försvann.
Nästan alla människor har en mer eller mindre komplicerad relation till sina föräldrar, det har även våra föräldrar och våra barn kommer ha det till oss. Det är omöjligt att vara en perfekt förälder och oavsett vad vi gör kommer vi att ge våra barn "men" och forma dem mer än vi någonsin vågar föreställa oss.

Vi hade under många år en väldigt infekterad relation, speciellt efter mina föräldrars skilsmässa.
Men sen växer man upp, och förmodligen utvecklas även ens föräldrar. Insikten att de är människor och inte ofelbara gör att det är enklare att närma sig dem. Ge dem en ny chans. Man omprövar och ifrågasätter sanningar som man blivit itutad.

Pappa är idag en av de viktigaste personerna i mitt liv och jag värderar alla hans råd och åsikter väldigt högt.
Han låter mig köpa aktier som går skitdåligt, för att jag tror att det är bra.
Han har lärt mig det mesta jag kan om förhandling genom tuffa veckopengsransoneringsförsök.
Han har hjälp mig att flytta minst fem gånger det senaste året. Kanske tio gånger totalt.
Han säger aldrig "nej, dålig ide" eller "nej, det går inte" (jag skulle kanske må bra av lite mer motstånd hemifrån ibland, men jag får alltid 100% uppbackning :P ).
Han kan se på en bild av vilken svensk kung som helst och kan EXAKT vem det är, när han föddes, dog och allt som hände däremellan.
Han har en väldigt kort lugg (internt skämt).

Pappa och lill-Ola (dvs min lillebror)

Min pappa har idag fem barn varav jag är den äldsta. Han har alltid stöttat och peppat (och ibland mutat) mig. Jag är övertygad om att han alltid försökt göra sitt bästa utifrån vad han kunnat, vetat och trott. Vilket kanske inte alltid är på nivån att han skulle kunna skriva en expertbok om barnuppfostran... Hehe...

Tack pappa för att du finns!