HIPP HIPP HURRA!

Idag, den 11 oktober för två år sedan, hade jag min

KRASCH

Ni kan läsa mer i ett inlägg jag skrivit i min "Mini-serie om utmattning"

Den här dagen känns både jobbig och fantastisk!

Jobbig därför att jag fortfarande minns väldigt tydligt hur jag mådde. Inte bara den här dagen, utan i flera år...

Fantastisk för att jag vet att jag kommit oerhört långt i min utveckling sedan den här lågpunkten, och jag är otroligt tacksam att jag nu äntligen kan känna drivet och viljan, och tro på mig själv och min kapacitet igen!

För ett år sedan skrev jag ett inlägg om första året som gått. DET däremot känns superlänge sen!

Livet är verkligen en berg-och dalbana, och den kan du inte själv välja att hoppa av - för när det går som snabbast är G-kraften så stark att man sugs fast mot sätet!
Men jag hoppas att jag ska ha lärt mig tillräckligt för att inte hamna i samma situation igen - det har varit nära ett flertal gånger men jag har hittills lyckats bromsa!